Här är vi, i Karleby!

Oksana säger att hon aldrig riktigt hade tänkt på att flytta utomlands för att bo. Men så var inte fallet. Hennes man hade arbetat i Finland som bärplockare i flera år och hösten 2022 fick han frågan om han var intresserad av att permanent arbeta i Finland. De tyckte att erbjudandet var tillräckligt intressant för att ta emot det och således åkte hela familjen till Karleby.

Oksana säger att hela idén om att flytta inte verkade vara en bra idé till en början, men efter att de funderat på det bestämde sig Oksana slutligen för att satsa på det. Hon säger att de hade planerat att spara så att de en dag skulle kunna köpa ett eget hus i Ukraina.

Det var lätt att komma till Karleby

Oksana säger att det ukrainska samfundet i Karleby har gjort det mycket lättare för dem att bosätta sig och integrera sig i Karleby och att de har fått hjälp med många praktiska saker. De hjälpte också till att hitta en egen bostad i början, eftersom det tog några månader att hitta en egen bostad. Oksana säger att det var ganska lätt för henne att bosätta sig i Karleby. Hon anser att skillnaderna mellan ukrainare och finländare i slutändan är mycket små. Kulturer och livsstilar ligger mycket nära varandra, anser hon. Klimatet är också mycket likartat.

Welcome Office har varit till stor hjälp

Oksana säger att hon såg en annons på Welcome Office där hon bad folk att kontakta henne om de behövde information, råd eller hjälp om arbete eller studier. En dag när hon handlade i Karleby centrum bestämde hon sig för att gå dit för att be om råd och hjälp. Welcome Office rådde mig att det första jag måste göra är att börja studera finska. Oksana följde rådet och började en intensiv fyra månaders kurs i finska. Hon säger att hon har lärt sig ganska snabbt och att hon redan använder finska ganska mycket. (Red. obs. Oksanas kunskaper i finska är ganska goda med tanke på den korta tid hon har studerat).

Efter fyra månaders studier tyckte hon att hon kunde tillräckligt bra finska för att gå tillbaka till Welcome Office och få mer råd. Det gick ännu bättre än vad hon hade förväntat sig, eftersom resan hjälpte henne att få ett jobb som skolassistent. Oksana säger att hon är mycket tacksam för de goda råd och all hjälp som Welcome Office har gett henne.

Oro för nära och kära

Oksana blir allvarlig när hon minns februari, då Ryssland anföll Ukraina. Hon säger att hon trodde att det skulle vara hennes generation som skulle förändra Ukraina och göra saker och ting bättre hela tiden, men det är just hennes generation som hamnar i krig. Naturligtvis säger Oksana att hon ofta har funderat på hur annorlunda hennes situation skulle vara nu om de inte hade beslutat att flytta till Karleby. Deras familj bor på landsbygden, och särskilt deras egen trädgård har gett dem möjlighet att odla sin egen mat. Hon säger att hon försöker hålla kontakt med sin familj så mycket som möjligt i denna situation och att hennes oro är närvarande praktiskt taget varje ögonblick.

”Det är lugnt här och bra stämning. Människor går till jobbet och kommer hem. De kan gå i fred och ingen behöver vara rädd. Tidvis känner jag mig väldigt skyldig över att jag är här och att vår familj, min lillebror och alla ukrainare lider där mitt i kriget.”

Som uppsökare i skolan kan jag hjälpa ukrainare

Hennes uppgift som skolassistent går ut på att hjälpa ukrainska barn. Oksana berättar att alla barn som kom till skolan här kom från västra Ukraina – mitt från det värsta kriget, där barnen har sett krig med egna ögon och saker som inget barn ska behöva uppleva. Hon säger att teckning är ett sätt för barnen att dela med sig av sina erfarenheter och att hon alltid först uppmanar dem rita det de har i hjärtat. Oksana blir mycket rörd och säger att varje barn alltid ritar ett brustet hjärta.

”Jag kommer att göra allt jag kan för att så mycket som möjligt hjälpa ukrainare som har flytt hit. Jag är glad att jag kan hjälpa till med kommunikationen, eftersom ukrainare ofta inte talar engelska. Jag har också påbörjat en kurs i finska. Jag känner att det är viktigt för mig att göra så mycket som möjligt för Ukraina och ukrainare härifrån.”

-Oksana Nedoviz-